Jag
vaknade med ett skrik som satt fast långt nere i halsen. Runt mitt
huvud hade skjortan virat sig som ett spindelnät och jag kämpade
för att komma loss. Kämpade för att inte kräkas. Kämpade mot
minnet av att inse att jag faktiskt var en våldtäktsman. Kämpade
för att förstå var jag var.
”Så
ja…” hörde jag Ciders röst tyst och lite hes från gårdagens
allt för många cigaretter. Då kom verkligheten tillbaka till mig.
Jag
låg i min soffa. Jag var inte ute i skogen, i sommarsolen. Jag låg
på min soffa, och utanför snöande det och Cider var här eftersom
jag hade släppt in henne och bäddat ner henne.
Jag
gömde mig i det mjuka tyget och andades tungt in doften av mig,
doften av en lång utenatt med mig själv. Hennes fingrar lekte med
mitt nackhår och jag kände hennes vikt bredvid mig.
”Så
ja…” Hon plockade bort skjortan från mitt ansikte. ”Hej där!”
”Hej
på dig du. Uppe tidigt för att vara någon som hade så kul igår?”
Jag sträckte på mig och försökte blinka bort sömnen och minnena
från mina grusiga ögonfransar. Blink. Blink. Blink.
”Tja.
Gick ju och lade mig. Tidigt. Som du vet.” Cider sträckte ut sig
som en katt på den stora mattan framför soffan. Hon var klädd i en
av alla de använda skjortor som låg lite här och där i
lägenheten, samt ett par stora sockor som jag inte riktigt vet hur
hon hade hittat i min garderob.
”Tack
för att du… Ja, hjälpte mig in. Jag tror jag tappat bort din
nyckel. Eller nåt.” Hon log lite. ”Hittade den inte igår. I
varje fall.”
”Slår
vad om att den sitter där på din kedja precis som alla andra
nycklar. Igår prövade du säkert att öppna dörren med en tändare.
Eller med en nagel. Eller något.” Jag log, men försökte sedan se
lite oroad ut. ”Men du borde verkligen inte sova ute i trapphuset
sådär. Det var ju bara ren tur att jag inte gick till Breach igår!”
”Jaja.
Jag hade det så mysigt ute där! Kanske träffade jag någon av dina
söta grannar också?” Cider började plocka i min jacka.
”Här
är cigaretterna,” sade jag, tände en till henne och sträckte ut
den med en lätt ostadig hand. ”Du jag behöver en dusch. Strax
tillbaka!”
”Lugnt,
darling.” Cider kröp upp i soffan med benen under sig och sög på
cigaretten.
Jag
stod i duschen och lät ljummet vatten rinna ner för nacken medan
bilder flöt framför ögonen: Lisas bröstvårta och Ciders rumpa
blandades i ett mentalt bildspel. Jag masturberade. Fan, jag skulle
hängt med gänget till The Company i förrgår. Jag behövde
verkligen leka nakenlekar.
Jag
drog på mig ett par gymbyxor och en stor sweatshirt, perfekta för
att dra omkring i lägenheten en hel dag utan något egentligt syfte.
Jag gjorde en stor latte till mig och en enorm kopp te till Cider.
Sedan
stod jag där, vid mitt fönster och tände en cigarett, med blicken
långt ut genom det frostrosade fönstret. Jag räknade några av de
enorma snöflingor som sakta svepte ner över staden. Cider hade
tydligen petat på stereon, för ur högtalarna smög en långsam
melodi, en lätt sopran viskade en främmande text till ett ekande
piano.
”Det
här är underbart,” sade jag tyst och pekade med latteglaset på
stereon.
Cider
nickade långsamt med huvudet där hon satt i soffan och luktade på
sitt te. Jag hade som vanligt kokat det på någon konstig torkad
växt, från en stor påse som hon parkerat i mitt kök. Jag var
ingen te-drickare själv, så jag hade inte smakat det. Men det
luktade som små, vita sommarmoln. Som frihet.
”Känner
du dig inte sådär konstigt avtrubbad ibland?” tänkte jag högt,
med blicken ut på stadens finanskvarter. Husen därute var
nedsläckta, tomma som sig bör på en söndag. Snön drev ner för
gatan i stora, vindpiskade sjok.
”Jag
menar,” fortsatte jag efter ett tag, ”varför bry sig, ibland?
Jag jobbar. Jag festar. Jag sitter här på söndagarna. Fan, vi
skulle försvinna ut i världen istället!” Jag rös och blåste
ett moln med cancer mot det kalla fönsterglaset. Basen murr-murrade
och pianot letade sig försiktigt ut genom högtalarna. Jag vände
blicken till Cider och sedan tillbaka ut i den hårda, vita världen.
”Jag
menar, jag har mer pengar nu än vad jag någonsin haft. Och ändå
har jag inget att göra på en söndagseftermiddag. För då kan jag
inte jobba och inget ställe är öppet för att supa. Är inte det
lite patetiskt? Eller börjar jag bara bli gammal?”
Cider
sträckte ut sig långsamt på soffan. ”Du känner dig bara ensam,
KC,” sade hon och log. ”Har du fått vinter-sorg igen? Tänkt på
Jenni något på senaste tiden?” En hand vilade på soffan, och
handens fingrar rullade en tändare fram och tillbaka, till synes
utan att hon själv var medveten om det. Långa, smala fingrar. Som
om de vore skulpterade för att spela instrument, tänkte jag.
Det
var skrämmande hur väl hon kände mig, och hur rätt hon egentligen
hade. ”Ja...” sa jag.
Hon
puffade rökringar mot taket som en liten hob och tändaren försvann
helt från synfältet. ”Och porr?” fortsatte hon. ”Vilket tema
är du inne på nu?” Hon vände sina osminkade ögon mot mig och
log.
Jag
tänkte efter. ”Sol. Nakna, solbrända människor. Stränder. Och
ganska mycket, just nu.”
Det
var några år sedan, som jag hade kommit på att jag surfade porr
extremt kategoriskt. Vi hade pratat om det, och Cider hade sagt något
lustigt om Freud just då. Men jag tror tusan hon hade rätt. Ibland
surfade jag bara enorma bröst. Vissa tider tände jag på specifika
ställningar, och laddade hem scen efter scen i doggystyle. Ibland
vad det utlänningar, ibland rumpor, ibland fotomodell-bimbos. Ibland
GI Joe-muskelberg. Och just nu tydligen sommarsex.
Cider
låg på rygg och lekte med tårna som ett litet barn. ”Du behöver
ju bara lite sol,” sade hon. ”Det förstår du väl? Du saknar
stränderna. Lite sol. Lite sand. Lite sex. Så blir det toppen!”
Hon satte sig upp med cigaretten hängandes i mungipan. ”Vi kanske
skulle fixa ett skumparty på Breach! Då skulle det kännas lite som
sommar! Skulle ladda dina batterier!”
”Mmm,”
log jag och kraschade ner på soffan bredvid henne. ”Det är ju en
toppenidé! Tar du den med Joachim?”
Ӂh
herregud. Han hatar mig fortfarande för att jag tog dit Rancid. Om
jag kom med ett förslag… haha, han skulle porta mig från stället.
Han skulle låta Don kasta ut mig så duktigt att jag inte hittade
tillbaka. ”
”Haha,
det kanske hade att göra med att du ringde på en eftermiddag och sa
att ett av de mest kända punkbanden just då skulle stå på scenen
om några timmar! Jag mins att jag vände ut och in på mig bara för
att trolla fram ett set instrument en fredagseftermiddag. Med varenda
känd studio-crew i stan redan på The Company, väl inne på tredje
after work-ölen.”
Ӂh,
små problem! De var ju i stan! Jag sprang in dem och kunde inte låta
tillfället bara vara! Blev ju bästa konserten det året! Klart!”
”Och
det berodde ju endast på att vi inte fick tag i nog många vakter
för att hindra folk från stage-dives! Var det inte det den kvällen
du slog skallen i golvet?”
”Neh,
det var senare, på the Dog Pound Revival.”
Jag
rufsade till hennes spretiga, röda hår. ”Så, doktorn har gett
sitt utlåtande. Vad är medicinen?”
Hon
hoppade runt i soffan och lade huvudet i mitt knä. Tittade upp på
mig under de långa ögonfransarna. Jag kunde inte låta bli att
känna det välbekanta pirret i boxer-shortsen. Den där känslan
försvann aldrig riktigt helt. Hennes kropp var knapphändigt dold
under skjortan, som var flera nummer för stor för henne. En liten
vit glimt av stringtrosa markerade hennes skrev, där de långa,
smala benen började.
Jag
glömde ibland hur söt hon egentligen är, under all den där
mascaran, hårfärgen och tatueringarna. Nu var hennes ansikte rent
och omålat vackert med verklighetens ojämnheter och skavanker, och
hon klättrade upp i mitt knä. Spejade runt i lägenheten med en arm
runt min hals. Jag hoppas hon inte kände den hårda bullen under
hennes runda rumpa.
”Så,
KC, föreställ dig den perfekta vinter-söndags-förmiddagen här i
lägenheten. Vad skulle du göra då?”
”Imagine
there’s no peeooople,” började jag sjunga. Men hon blängde på
mig och jag hostade lite ursäktande.
”Ja,
jag antar väl att den perfekta söndagen skulle börjat igår, med
att jag fick hem någon från Breach som kunde knulla runt mellan
lakanen. På natten och kanske en sväng på morgonen också, innan
personen lämnade byggnaden… Då skulle jag väl beställt pizza
och tittat på en av alla de där filmerna jag inte hinner se. Och så
skulle jag ringt till dig och Nick lite nu och då för att höra om
kvällen och helgen och allt.”
”Så!
Då har vi en plan!” Cider hoppade upp ur mitt knä och dödade den
lugna musiken. Hon stod där, en hand på höften och drog hårt på
ciggen.
”För
att summera,” summerade hon. ”Vi har ingen tidsmaskin, så du får
skippa porren. Eller så tar du en runk i duschen. Sen beställer du
pizza!” Hon plockade den trådlösa ur sin hållare och kastade den
till mig. ”Jag vill ha en al funghi, du ringer. Och sedan film!”
Under den korta tiden det tog mig att ringa och lägga en beställning
hos min favorit-pizza-utkörare lyckades hon boota datorn, ladda på
en ny kaffe och hitta chips och en påse jordnötter i mitt
inte-allt-för-välanvända kök.
”Nu
börjar det likna något! Jag är ju här. Så mig kan du inte ringa.
Men slå en pling till Nicholas om du vill!” Hon blixtrade fram och
tillbaka mellan köket och dressade soffbordet med servetter, bestick
och en stor karaff vatten. Sedan kröp hon upp i soffan under en
filt, kramade sina ben och tittade på mig med tindrade ögon.
”Så!
Piiizza! Var är de? Vad kollar vi på?”
Ett
litet skratt hoppade ur mig. Hon var söt hon, min lilla vän.
”Asch,
skiter i Nick just nu,” sa jag. ”Men du däremot? Jag har inte
hört något om din kväll. Och när vi pratar om det: Va tusan hände
egentligen? Och du, borde du inte slå Jess en signal? Jag slår vad
om att hon är orolig.”
Cider
såg lite sur ut, nu när leken vändes mot henne istället.
”Nej.
Hon fattar nog att jag är här. Annars hade hon ringt. Eller ringt
dig.” Hon tände en ny cigarett, och drog benen mot kroppen. ”Och
det var faktiskt hon som började. Hon skickade ett mess till mig när
jag lämnade Sarah’s. Skrev att jag inte skulle komma hem för
full. Så när jag blev för full var det väl bäst att inte gå
hem.” Ciders ögon blev glansiga. Jag hoppade närmre på soffan
och drog henne till mig i en kram.
”Lilla
dumma du,” sa jag mjukt, och försökte säga det med ett leende.
”Du förstår ju varför hon skrev så och varför hon var orolig.
Du fattar nog varför hon skickade det messet just igår. Du var ju
inte direkt i något party-mode när du kom till Sarah’s. Och med
de kumpanerna. Då vet vi vad som händer.”
”Tja.
Ja.” Hon lutade sig mot mig och gnuggade näsan mot min arm. ”Men
hon är så otroligt söt när hon är arg. Som en liten mjuk
hundvalp som biter dig. Man kan inte sparka en liten mjuk hundvalp.
Men man vill.”
Ett
skarpt ringande på dörrklockan annonserade att pizzan kommit. Jag
gick till dörren och betalade. Vi kom överens om att lämna allt
relationsdrama och all existentiell ångest därhän, laddade ner den
riktiga ”Affair…” och sveptes bort i en magisk tidsresa i
femtiotalet. Vi dreglade över chips och cigaretter, i gott sällskap
av miljonärer och underbart-dygnetrunt-snygga kvinnor, och hatade
soundtracket och älskade Faye och Steve. Hon satt som hon brukar,
med ryggen lutad mot mig, och jag kände att hennes värme, värmen
från en nästan-naken kropp som strålade in i mig genom en skjortas
tunna tyg, kanske var nog. Vän eller knull, värmen från en annan
människa helar många öppna sår. Jag kände hur jag tappade
kopplingen till lägenheten, till snön som piskade utanför, och vi
smet från verkligheten ett tag.
---
Vi
kom tillbaka till den mörka verkligheten när eftertexterna började
rulla. Vinterljuset hade försvunnit, det var nattsvart utanför
fönstren.
Cider
började klä på sig. Det tog några minuter för henne att få på
sig kläderna från igår. Sedan spenderade hon en halvtimme i
badrummet för att lägga på sminket. Under hela tiden knappade hon
på telefonen. Troligen Jess, för hon såg ledsen ut.
Men
hon sade inget, och inte jag heller.
Så
kramades vi hejdå och hon begav sig iväg.
Jag
stod i fönstret och såg på den lilla gestalten som i läderjacka
och tunna ben trotsade snön, bort under lyktorna, längs den tomma
gatan. Då slog det mig att jag inte gett henne några taxipengar.
Jag
stod i fönstret till jag inte längre kunde se henne, och då vände
jag mig in mot lägenhetens ensamma mörker.
Dags
att sova.
Men
när jag skulle stänga av datorn insåg jag att någon försökte
kontakta mig genom gmail-chattens fönster.
<andersenjoachim>
Är
du där?
Hallao?
KC?
<me>
Ledsen
killen!
Nu
är jag här.
Satt
inte vid datorn.
<andersenjoachim>
Tjenis!
Skön kväll ikväll eller?
<me>
Lugnt
och stilla, sett på film med Cider.
<andersenjoachim>
Saknade
dig på Breach igår!
Nu
står jag på Spiders. Långsam kväll.
<me>
Ja,
var inte riktigt med…
Efter
fredagens party.
Hehe
<andersenjoachim>
Haha,
ja Nicholas dök upp igår och raggade friskt!
<me>
Hoppas
det gick bra, det behövde han.
<andersenjoachim>
Du
kanske mer?
:o)
<me>
Haha.
<andersenjoachim>
Fick
ett mess från Cider!
Party?
<me>
Va?
Så hon vågade pitcha idén?
<andersenjoachim>
Japp,
och jag måste säga att det lät som en swell liten idé!
Skumparty!
<me>
Jag
vette tusan, men det kanske funkar.
<andersenjoachim>
Vi
drar ihop ett gäng, ska väl inte vara några problms.
Pratade
lite snabbt med bandet som ska lira på lördag.
De
är på.
<me>
Sweet!
Men på lördag?
<andersenjoachim>
Japp,
det är bara att börja jobba.
Jag
fixar barer, staff och sånt. De är redan på g eftersom vi bokat
band.
<me>
Ok.
Låter gott.
<andersenjoachim>
Så
det enda du måste göra är att ordna skummaskin. Och du, bjud in
folk!
<me>
Eh,
va?
Var
hittar man en skummaskin?
<andersenjoachim>
Inte
en aning.
Fixa
och släng upp ett event på fb.
Så
att folk vet att det är ett något nytt på g.
Du
har 1000 platser.
<me>
Ok…
<andersenjoachim>
Vänta…
Så
försvann han ett tag. Jag drog på en cigg och satt där i soffan.
Funderade på var i hela friden man kunde hyra, låna eller köpa en
skummaskin. Vad kostar en sådan?
<andersenjoachim>
Så,
kunder serverade.
Men
nu börjar det fylla på här.
Syns
vi ikväll?
<me>
Nej,
funderar på att sova ikapp lite.
Men
en skummaskin? Hur?
Men
han var redan borta.
Jag
visste ju att han jobbade på ett litet taxihak som hette Spiders.
Jag hade spenderat många sömnlösa nätter där, när vanliga
krogar inte tyckte det var värt att ha öppet. Mackor, öl och många
långa historier från folk som inte heller kunde sova.
Det
kanske skulle varit intressant, men inte nu.
Jag
slog ihop datorn och lutade mig bak i soffan.
Kände
hur John Blund började knacka på.
Tänkte
på min Joachim. Honom hade jag träffat när solen sken.
==
Nästa kapitel: Joachim
Detta är en gratis bok
– men om du vill sponsra författaren
kan du
skicka ”breach” till 72550
Det kostar 20 kr plus sms-kostnad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar