Fyra
dagar senare vaknade jag i ett hotellrum. Eller. Ja, ”hotell” är
ett stort ord för stället vi somnat på. Det var mer en plåtbarack
vid sidan av den stora vägen som tog oss bort från det Lilla
Landet. Bort från polis. Bort från minnena av Jess, Joachim och
Breach.
Jag
vaknade mitt i natten av att någon grät Det snörvlande ljudet slog
genom mina drömmar, som just nu utspelade sig på Breach. På
plasten. Men jag vaknade på golvet där jag somnat och satte mig upp
för att titta upp i den lilla sängen bredvid mig. Där låg Cider,
som hon hade somnat. Hennes ansikte var osminkat och rent, om det
inte varit för tårarna som blött ner hela kudden och de runda
kindbenen. Hon grät tyst men snörvlade till nu och då.
Jag
satte mig upp på sängkanten och drog fingrarna genom hennes korta,
spretiga hår. Jag var tom på ord, så jag började sjunga istället.
Den där sången som jag så många gånger hört hemma, som min
mamma brukade nynna på när hon gick runt i lägenheten och släckte
lamporna. Sången var för mig indränkt i en lukt av
mentolcigaretter och kanske även något starkare ibland. Det var en
melodi som rullade eftertexterna till dagen. Tack för att du
tittade, nu är det slut. Nu binder vi fast dig i sängen så att du
ska förstå att du ska somna.
Jag
nynnade och klappade och torkade hennes kinder med täcket. Efter en
stund rullade hon runt och slutade snörvla. Jag satt där och
nynnade tills jag själv fångades i eftertexterna och flöt ner i
sängen.
Flöt
bort i John Blund County. Där
alla hemska saker försvinner när du vaknar. Jag tror jag drömde om
stränder och salta ögonfransar. Men jag gick runt på stranden med
ett baseballträ i handen. Letade efter något. Någon. Jag började
svettas.
När
jag vaknade kände jag Ciders värme mot min sida. Från första
sekund var hjärnan medveten om var vi var, hur vi var och varför vi
var här. Men kroppen var varm, täcket var varmt av Ciders kropp och
hjärnan slutade varva. Det var som att vakna på stranden jag drömt
om, nästan. Insvept i värme och mjuka dynor. Cider hade rullat upp
halvvägs på mig och gnuggade sin näsa mot min axel.
”Gomorron,”
viskade hon.
Jag
hummade ett svar och försökte hålla kvar bilden av sol och sand
som fortfarande rörde sig bakom mina ögonlock. Åh, vad jag
längtade ner till söderns stränder! Tänk om vi kunde tagit flyget
istället för att vara tvungna att köra Claus bil genom snökaoset.
Cider
sträckte på sig och hennes lår krockade mot mitt morgonstånd. Jag
hade inte märkt det förrän då, men nu blev jag lite rodnande
medveten om hur John Blund hade eggat upp en präktig baguette i mina
boxershorts.
Vi
låg kvar och bara andades. Jag kände hennes bröstkorg mot min, och
vår andning blev djupare och synkroniserad. Vi flyttade långsamt
våra kroppar mot varandra, andetag för andetag. Våra ryggrader
började bölja upp och ner tillsammans med andningen. Jag kunde
känna lukten av hennes upphetsning. Hennes hand låg på min
bröstkorg och började röra sig. Jag stönade och omfamnade henne
med båda armar. Hennes hand åkte ner och slet i mina kalsonger. Jag
drog upp henne på mig.
Vi
knullade desperat, nästan maniskt. Hon gömde sitt ansikte i min
halsgrop och jag tryckte ner hennes rumpa gång, på gång, på gång.
Men jag kunde inte komma, hur mycket jag än ville.
Efter
ett litet tag ville jag bara få ett slut på sexet och stönade
högt. Låtsades rycka i en orgasm. Hennes upphetsade lukt stack i
min näsa. Hon rullade av.
Och
vi låg där och tittade i taket.
Efter
en lång tystnad sade jag med en röst hes av alldeles för många
cigaretter kvällen innan. ”Ja…”
”Ja,”
ekade Cider.
Tyst
ett tag igen.
”Man
ska nog inte ha sex med sina ex, helt enkelt,” sade jag, och
försökte skratta. Det blev mest en hostning.
”Nej,”
sade Cider.
Hon
satte sig upp och tog fram ett cigarettpaket, tände två och gav en
till mig. Jag tittade på den späda kroppen som satt där, med
bröstens runda mjukhet, hennes ryggrad som avtecknade sig skarpt på
den smala ryggen, hennes smala, långa ben. Hennes blöta kinder.
”Det
fungerar inget bra,” sade hon.
”Nej,”
sade jag. ”Det fungerade nog inte alls.”
”Jag
har försökt vara utan det här med sex,” sade hon. ”Det
fungerar bra för mig.”
Jag
drog på cigaretten. ”Ja… jaha?”
”Du
ska veta att jag älskar dig.” sade hon sedan, fortfarande med
ryggen mot mig.
”…”
sade jag, tror jag.
”Du
är som familj för mig.” Hennes skulderblad åkte upp och ner.
”Jess förstod det aldrig. Hon ville skaffa barn. Familj. Radhus.”
Jag
lade en hand på hennes rygg. Försökte kommunicera via den.
Hon
ställde sig upp.
Där
stod hon på den inrökta heltäckningsmattan och såg ned på mig
där jag låg.
”Det
fungerade inte. Inte alls. Jag försökte göra slut med henne. Du
ska inte tro att jag inte försökte.”
”Men.
Jag trodde…” jag visste inte riktigt hur jag skulle avsluta
meningen.
”Men
hon vägrade. Hon kunde ju vara som en söt, herrelös hundvalp. Man
kunde liksom inte göra henne illa.”
Cider
började klä på sig.
Hon
tittade ner på mig igen. ”Jag fixade en extra lapp med hennes
namn. Bara utifall.”
Jag
stirrade på henne. Mitt huvud började snurra. Jag såg återigen
Breach framför mig. Hatten. Lapparna. Som så många gånger i mina
drömmar.
”Hyyysssh”
försökte jag säga, men Cider bara fortsatte.
”När
jag drog ditt namn… Jag kunde inte göra det. Så jag bytte
lappar.”
Jag
blinkade hårt. Långsamt började magen knyta sig runt sig själv.
”Jag
ville egentligen inte berätta. Men det här fungerar inte heller.”
Hon satte sig på golvet med ciggen mellan läpparna och drog på
svarta, stora Docs på de små fötterna.
Jag
andades tungt och försökte sätta mig upp i sängen men min
hopvridna magsäck tog emot.
”Jag
älskar dig. Men jag vill aldrig se dig igen. Jag klarar inte av
det.” Nu stod hon upp och tog sin rock från stolen. ”Du var min
storebror. Kommer alltid vara.”
Hon
tittade på mig med stora, osminkade ögon.
Sedan
gick hon ut.
Jag
tittade länge på dörren. Sedan kräktes jag ned hela sängen.
Till
slut lyckades jag ta mig ut och ner i den skabbiga restaurangen där
Nick och Nadja satt och drack kaffe.
Ingen
sade något. Cider hade väl varit förbi och sagt hejdå. Efter ett
tag satt vi i bilen igen. Jag, Nadja och Nick. Och jagade vidare
bort, bort från det Lilla Landet.
==
Nästa kapitel: Tredje faller
Detta är en gratis bok
– men om du vill sponsra författaren
kan du
skicka ”breach” till 72550
Det kostar 20 kr plus sms-kostnad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar